Nu när i n g e n t i n g går min väg och allting bara gör allting annat för komplicerat för att lösas, så känner jag att den här världen inte är en plats för mig. Det kan inte vara meningen att man ska utsättas för ständiga prövningar, visst, någon gång om sänder skadar ju inte, men hela tiden gör det omöjligt att stanna upp och fånga dagen.

Varför ska det finnas beslut? Varför ska dom måste fattas? Kan man inte bara slippa sånt och låta livet gå vidare ändå?

Nej, såklart inte, inte i min värld iaf. Det största problemet är att när jag kommer till ett dilemma där jag måste fatta ett viktigt beslut, så är det alltid pest eller kolera. Även om jag för stunden skulle se ett ljus i det beslut som jag fattar, så väl när jag valt bort det andra beslutet kan jag inte glädjas åt det jag valt, utan mår istället dåligt för att jag valt bort det andra. Jag vet inte, är det såhär för alla, eller är det bara jag som på något vänster gör saker och ting värre än dom egentligen än?





Något som varken är pest eller kolera är musik. tack!