Sitter nu här hemma, ensam i soffan, då Daniel är och tränar. Tråkigt som bara den måste jag säga! Har nu varit förkyld en längre tid, så min kropp är inte på topp, har ingen energi alls. Jag blir så nedstämd när jag inte har någon energi, det blir som en hårfin gräns och minsta lilla kan göra att jag hamnar på andra sidan och bryter ihop. Ska strax ta mig ut på en liten prommis med Elli, dock så känns inte det heller så roligt, önskar att jag hade mer vänner som bodde i närheten, så man inte alltid var tvungen att promenera själv! Tycker inte om att gå själv när det är så mörkt ute heller..


Nu har jag fått ur mig nog mycket negativt för denna gång! Ska ta med mig Elli och gå ut i mörkret nu.



puss och hej leverpastej